Ida laestander 1989

Ida laestander

gillar inte motsatsen, utan motsatsens motsats.

Dimmiga ögon granskar mig

-Är du rädd,

frågar hon.

-Nej, svarar jag.

-Är du rädd för kärleken,

Frågar hon.

-Inte det, svarar jag.

-Är du rädd för att dö,

är hennes nästa fråga.

-Nej, svarar jag igen.

Hon står tyst

och jag väntar på en ny fråga.

-Då passar det bra att du går här i natten,

säger hon och vandrar bort.